Fading away
29 Januari
Sitter i sängen nu & ska strax stänga av datorn & krypa ner. Imorgon ska jag nämligen befinna mig på Lindgården 07.00. Har lite feber nu men jag får inte vara sjuk längre! Har inte alls många timmar denna månaden så jag behöver allt jag kan få just nu. Ska kämpa mig igenom dagen & sen på kvällen får vi se vad det blir.
Har legat hemma idag, behöver vila upp mig & få tillbaka alla krafter. I helgen blir det utgång igen, denna gången med en massa tjejer! Tror att det kommer att bli hur kul som helst, jag ska verkligen ha kul & inte låta tankarna glida iväg till annat.
Jag vet inte vad jag ska säga, det känns som att jag skulle kunna skriva sida efter sida om hur jag känner. Samtidigt så känns det som att jag är helt tom, ingenting kan komma ur mig. Lustig känsla det där. Alla säger att det blir bättre men jag vet inte, det känns inte så nu i alla fall. Jag vill tillbaka till då allt var så bra, jag var så lycklig. Tanken på Rhodos & allt som vi såg & gjorde där. Varför kan man inte få ha det så hela livet för? Jag hatar hjärtesorg! Det man mest vill är det man inte kan göra, kan inte vakna upp i det som var våran lägenhet något mer, känner inte armen runt om mig längre. Hur länge ska man orka med detta? Det som var mitt liv är borta nu, efter 2 år tillsammans.
Nu ska jag försöka sova, känner mig helt utmattad.
With love,
Sitter i sängen nu & ska strax stänga av datorn & krypa ner. Imorgon ska jag nämligen befinna mig på Lindgården 07.00. Har lite feber nu men jag får inte vara sjuk längre! Har inte alls många timmar denna månaden så jag behöver allt jag kan få just nu. Ska kämpa mig igenom dagen & sen på kvällen får vi se vad det blir.
Har legat hemma idag, behöver vila upp mig & få tillbaka alla krafter. I helgen blir det utgång igen, denna gången med en massa tjejer! Tror att det kommer att bli hur kul som helst, jag ska verkligen ha kul & inte låta tankarna glida iväg till annat.
Jag vet inte vad jag ska säga, det känns som att jag skulle kunna skriva sida efter sida om hur jag känner. Samtidigt så känns det som att jag är helt tom, ingenting kan komma ur mig. Lustig känsla det där. Alla säger att det blir bättre men jag vet inte, det känns inte så nu i alla fall. Jag vill tillbaka till då allt var så bra, jag var så lycklig. Tanken på Rhodos & allt som vi såg & gjorde där. Varför kan man inte få ha det så hela livet för? Jag hatar hjärtesorg! Det man mest vill är det man inte kan göra, kan inte vakna upp i det som var våran lägenhet något mer, känner inte armen runt om mig längre. Hur länge ska man orka med detta? Det som var mitt liv är borta nu, efter 2 år tillsammans.
Nu ska jag försöka sova, känner mig helt utmattad.
With love,
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är onekligen dags att vakna upp. Min arm kommer du alltid att ha om dig. Det kommer att bli bättre än vad det någonsin varit.
/S
Trackback
